COMMUNITY
Den här delen är tänkt för alla svenskar (och svensktalande) som bor i Tyskland. Här finner du en mötesplats för utlandssvenskar. Vilka kulturella skillnader finns mellan Sverige och Tyskland - här hittar du svaret.
Die Community ist der Treffpunkt bei sverige.de. Diskutieren Sie im Forum alle Themen rund um Schweden und treffen Sie im Club Schweden und Schweden-Freunde.
Information om gemenskapslagstiftningen
Alla unionsmedborgare (här: svenskar) skall ha rätt att, på vissa villkor, fritt röra sig
och uppehålla sig inom medlemsstaternas (här: Tysklands) territorier.
Varje svensk som har för avsikt att uppehålla sig längre än
tre månader i Tyskland är härmed skyldig att ha ett bevis om
uppehållstillstånd. Detta dokument är endast avsett som en bekräftelse
av den uppehållsrätt som gäller för alla unions-medborgare. Det
utfärdas efter uppvisande av vissa handlingar. Vilka dessa är beror på
de särskilda omständigheterna för den person som ansöker om beviset.
Hur söker man uppehållstillstånd i Tyskland?
Om du tänker stanna i Tyskland under längre tid än tre månader, måste du
ansöka om ett bevis om uppehållstillstånd snarast möjligt efter det
att du har kommit till landet. Din ansökan kommer att behandlas av den
lokala utlänningsmyndigheten (Ausländer-behörde) på den plats där du
bosätter dig. De som arbetar i Tyskland men inte är bosatta i landet
(s.k. gränsarbetare) måste ansöka om bevis om uppehållstillstånd på
anställningsorten.
På nämndhuset i det område där du bor kan du få uppgift om var man
ansöker om bevis om uppehållstillstånd.
Om man underlåter att ansöka kan man dömas till böter på upp till ca 2500 Euro.
Vilka handlingar krävs?
När du ansöker om bevis om uppehållstillstånd måste du kunna visa upp
ett giltigt ID-kort eller pass samt lämna två passfoton och, i vissa
delstater, ett hälsointyg. Under vistelsen i Tyskland krävs det
dessutom att du lämnar olika andra handlingar - vilka dessa är beror
på om du är anställd, arbetssökande, egenföretagare, pensionär,
studerande eller inte förvärvsverksam.
Anställda måste kunna lämna antingen en bekräftelse från arbetsgivaren
om att de kommer att bli anställda eller ett intyg om att de redan är
anställda.
Personer som etablerar sig som egenföretagare måste kunna styrka
detta, t.ex. genom medlemskap i en yrkes- eller branschorganisation,
moms-registreringsnummer eller registrering i handelsregister.
De som tillhandahåller tjänster måste lämna handlingar som styrker
detta. Anställda och egenföretagare kan inte åläggas att lämna bevis om sina
ekonomiska resurser.
Gränsarbetare (dvs. personer som arbetar i Tyskland, men som är
bosatta i ett annan medlemsland och återvänder dit minst en gång i
veckan) måste lämna handlingar som styrker att de är bosatta i det
andra medlemslandet och även handlingar som styrker deras
anställningsförhållanden.
Om du stannar kvar i Tyskland efter att ha slutat arbeta, som anställd
eller egenföretagare, måste du kunna visa att något av följande gäller
för dig:
a) Du slutade arbeta när du nått den lagstadgade pensionsåldern i
Tyskland och hade då arbetat åtminstone under de senaste tolv
månaderna och varit stadigvarande bosatt i Tyskland under mer än tre
år.
b) Du har varit stadigvarande bosatt i Tyskland under mer än två år
och slutade arbeta på grund av bestående arbetsoförmåga. Om denna
oförmåga orsakats av en arbetsskada eller -sjukdom som berättigar dig
till en pension som helt eller delvis betalas av ett tyskt offentligt
organ gäller inte kraven på bosättning.
I båda dessa fall upphör kravet på bosättning i Tyskland och kravet på
att du skall ha arbetat under de senaste tolv månaderna att gälla om
din make/maka är tysk medborgare eller har varit det men fått nytt
medborgarskap till följd av äktenskapet.
c) Du har börjat arbeta i ett annat medlemsland efter att ha bott och
arbetat i Tyskland stadigvarande under tre år men är fortfarande
bosatt där.
Du har två år på dig att utnyttja din rättighet att bo i landet,
räknat från den tid då dina arbetsförhållanden ändrades på något av de
sätt som beskrivs ovan.
Om du är pensionär och tidigare har arbetat i ett annat medlemsland
eller inte förvärvsverksam måste du kunna styrka att du är
sjukförsäkrad och har tillräckliga ekonomiska resurser (dvs. en
inkomst över social-bidrags-normen). För närvarande innebär detta för
ensamstående minst cirka 1 200 tyska mark att disponera per månad. För
personer med medföljande make/maka och två barn att försörja krävs
resurser på minst cirka 2 800 mark per månad.
Om du är studerande måste du kunna styrka att du är inskriven vid en
erkänd utbildnings-institution med det huvudsakliga syftet att delta i
en yrkesförberedande utbildning och att du är sjukförsäkrad. Du måste
kunna visa - genom att lämna en försäkran eller på något annat, minst
likvärdigt, sätt - att du har tillräckliga resurser för att inte bli
beroende av det sociala trygghetssystemet.
De medlemmar i din familj, som också har rätt till uppehållstillstånd
måste utöver vad som krävs allmänt (ID-kort eller pass,
två passfoton och, i vissa delstater, hälsointyg) lämna följande
handlingar:
– En handling som styrker deras släktskap med dig.
– Om de inte är medborgare i ett medlemsland: visum (om krav på visum
gäller för dem).
- För de familjemedlemmar som är beroende av dig för sin försörjning:
handlingar som styrker detta (gäller inte make/maka och barn under 21
år).
– Om du är pensionär eller inte förvärvsverksam: bevis om att du har
tillräckliga ekonomiska resurser för dig och din familj och att alla i
din familj har tillfredsställande försäkringsskydd.
– Om du studerar: bevis om att alla i din familj har
tillfredsställande försäkringsskydd.
Dina familjemedlemmars rätt till uppehållstillstånd följer av din egen
rätt till detta.
Kompletterande upplysningar
När din ansökan om bevis om uppehållstillstånd har mottagits, får du
ett intyg om att du har lämnat ansökan som gäller fram till dess att
beviset utfärdas.
Beslutet om du skall få ditt första bevis om uppehållstillstånd måste
fattas inom sex månader från det att din ansökan kom in. Bevis om uppehållstillstånd är tidsbegränsade.
Familjemedlemmar som följer med dig får samma giltighetstid på bevisen
som du själv. Om du bosätter dig på annan plats i Tyskland måste du meddela detta
till den lokala folkbokföringsmyndigheten (»Einwohnermeldeamt«) enligt
de bestämmelser som gäller i delstaten i fråga, särskilt beträffande
inom vilken tid anmälan måste göras.
Det faktum att man är anställd, när man får sitt uppehållstillstånd,
är inget hinder för att byta kategori under giltighetstiden, t.ex.
genom att etablera sig som egenföretagare.
Du kan förnya ditt bevis om uppehållstillstånd. Det går till på samma
sätt som vid den första ansökan (ange ev. ändring av kategori:
anställd, egenföretagare osv.) med undantag av att du då inte behöver
lämna något hälsointyg eller visum eller andra handlingar beträffande
dina medföljande släktingar.
Man skall ansöka om förnyelse av bevis om
uppehållstillstånd innan giltighetstiden går ut. Vid förnyelsen
förlängs uppehållstillståndet med minst fem år, utom i fråga om
studerande och personer som varit ofrivilligt arbetslösa under mer än
tolv månader i följd. I det senare fallet kan det förnyade uppehållstillståndet
begränsas till ett år, och myndigheterna kan vägra att
förnya det en ytterligare gång om man fortfarande är arbetslös när den
nya giltighetstiden upphör. Du kan dock få förnyelse av
uppehållstillståndet för obegränsad tid om följande villkor är
uppfyllda: fortlöpande vistelse i Tyskland under fem år, grundläggande
muntliga färdigheter i tyska, tillfredsställande bostad,
ekonomiskt oberoende och inget behov av bidrag för att täcka
grundläggande behov.
Bevis om uppehållstillstånd utfärdas och förnyas kostnadsfritt.
Information om gemenskapslagstiftningen
Det finns ingen särskild gemenskapslagstiftning som gäller direkt
beskattning av enskilda personer. Trots att det finns vissa likheter i
skattesystemen kommer du att konfronteras med olika skattesystem i var
och en av medlemsstaterna.
Däremot gäller generellt att medlemsstaternas nationella skattesystem
måste vara förenliga med den grundläggande ickediskrimineringsprincipen
i EU-lagstiftningen. Medborgare från en medlemsstat som bor i en annan
medlemsstat får inte beskattas enligt mindre gynnsamma skattesatser än
landets egna medborgare.
Skattesystemet i Tyskland
I Tyskland beskattas din inkomst och förmögenhet inom hela världen om
inte Tyskland har avstått från sin beskattningsrätt till förmån för en
annan medlemsstat.
De handlingar som bildar underlag för beräkningen av din skatt finns
hos skattemyndigheten (Finanzamt) som även kan ge dig ytterligare
upplysningar om din skatteplikt i Tyskland.
Inkomster från lönearbete direktbeskattas genom att arbetsgivaren
håller inne beloppet. Egenföretagare och andra skattepliktiga måste
uppge sina inkomster och regelbundet betala in preliminärskatt i
enlighet med det uppskattade skattebeloppet för innevarande år.
Skattepliktiga som är medlemmar av ett kristet samfund omfattas av
kyrkoskatt som antingen innehålls vid löneutbetalning eller betalas
tillsammans med inkomstskatten. Därutöver tas en solidaritetsskatt
(Solidaritätszuschlag) ut som en procentuell andel av inkomstskatten.
Även arv och gåvor beskattas, dock tillåts betydande avdrag.
Hur Du hävdar dina rättigheter
Skattemyndigheten (Finanzamt) lämnar upplysningar om dina rättigheter
och skyldigheter vid administrativa förfaranden. Omfattande rådgivning
i skattefrågor kan du få i synnerhet hos skatterådgivare och
advokater. Du kan också låta dig företrädas av dessa personer.
Invändningar mot beslut i skattefrågor kan framföras till
skattemyndigheten och - om dessa inte beaktas - kan ett överklagande
lämnas in vid domstol (Finanzgericht). Överklagande ska enligt lag
lämnas in inom en månad.
Grundprincip
Från och med den 1 juli 1996 har en standardmodell för kör-kort
införts inom EU för att underlätta förståelsen av kortet och ett
ömsesidigt godkännande av detta.
Ett körkort som är utfärdat av en medlemsstat gäller i de övriga
medlemsstaterna, oavsett om det är nytt (enligt gemenskapsmodellen)
eller gammalt, så länge det fortfarande är giltigt.
Det är därför inte längre nödvändigt att byta ut ditt ursprungliga
körkort mot ett körkort som är utfärdat i den nya medlemsstat där du
uppehåller dig. Du kan emellertid på eget initiativ ansöka om det, om
du så önskar.
Medlemsstaternas behörighet
Den enskilda medlemsstaten kan av allmänna säkerhets- och trafikhänsyn
ålägga alla körkortsinnehavare som bor i landet att följa nationella
bestämmelser om:
– körkortets giltighetstid,
– läkarundersökningar (lika ofta förekommande som för innehavare av de
körkort som utfärdats i landet),
– avgifter (i anslutning till körkortsinnehav),
– påföljder (t.ex. prickningssystem),
– inskränkningar, tillfällig indragning eller upphävande av
körkortet ...
och medlemsstaten kan således, om nödvändigt, byta ut det ursprung-
liga körkortet.
Vad du som medborgare i Europa ska göra i följande fall
1) Om du redan har ett körkort som är utfärdat av en medlemsstat:
Du behöver inte längre byta ut kortet om din »verkliga bostadsort«
befinner sig i en annan medlemsstat. Du kan emellertid ansöka om
körkortsbyte, om du själv önskar det.
Observera! Med »verklig bostadsort« menas den plats där du uppehåller
dig minst 185 dagar per kalenderår till följd av personliga eller
yrkesmässiga skäl.
Om platsen där du uppehåller dig av yrkesmässiga skäl är en annan än
den plats där du uppehåller dig av personliga skäl, är det den senare
platsen som gäller, förutsatt att du återvänder dit med jämna
mellanrum.
2) Om du redan har ett körkort utfärdat av en medlemsstat men detta
blir ogiltigt:
Du måste förnya körkortet. Du kan ansöka om detta hos de behöriga
myndigheterna i den stat där du har din verkliga bostadsort.
3) Om du redan har ett körkort som är utfärdat av en medlemsstat men
önskar att ytterligare ett fordonsslag tillfogas:
Du måste ansöka om detta hos den behöriga myndigheten i den stat där
du har din verkliga bostadsort. Om du beviljas det nya fordonsslaget
måste du byta ut ditt ursprungliga körkort.
4) Om du redan har ett körkort som är utfärdat av en medlemsstat men
har förlorat det eller blivit bestulen på det:
Du måste ansöka om ett nytt körkort hos de behöriga myndigheterna i
den stat där du har din normala bostadsort. Du måste bifoga de intyg
som du får av myndigheterna i den stat som utfärdat det förlorade
eller stulna körkortet.
Du kan inte ansöka om en dublett av det ursprungliga körkortet om din
verkliga bostadsort numera befinner sig i ett annat land.
5) Om du har ett körkort som är utfärdat av ett land som inte är
medlem av Europeiska unionen:
Medlemsstaterna är inte förpliktade att ömsesidigt godkänna ett sådant
kort, inte ens om det redan godkänts av en medlemsstat. Det är därför
bäst, om du vänder dig till den behöriga myndigheten för att få
upplysningar om kortets giltighet och sedan agerar därefter.
6) Om du har ett internationellt körkort:
Ett sådant kort är giltigt inom Europeiska unionen endast tillsammans
med ett giltigt nationellt körkort som är utfärdat av en medlemsstat
och under förutsättning av att ditt nationella körkort är giltigt.
Du kan behålla ditt internationella körkort för resor utanför unionen.
7) Om du inte har något körkort men önskar ett:
Följande villkor ska vara uppfyllda:
a) Du måste ha din verkliga bostadsort i den medlemsstat där du lämnar in ansökan.
b) Du måste bestå de teoretiska proven (kännedom om trafikreglerna) och
praktiska proven (uppkörning).
c) Du måste uppfylla de medicinska kraven (fysisk och psykisk
lämplighet) särskilt rörande syn, hörsel, motorik, hjärt- och
kärlfunktioner, njurfunktioner, nervsjukdomar, diabetes, konsumtion av
alkohol, narkotika och medicin, psykiska sjukdomar osv.
d) Du ska uppfylla ålderskravet för det önskade fordonsslaget.
e) Du får inte ha mer än ett körkort utfärdat av en medlemsstat, inte
ens om detta är tillfälligt eller helt indraget.
Den allmänna regeln är att ditt fordon skall registreras och beskattas
i det land där du har din »normala hemvist«.
Moms
Följande momsregler gäller för ett fordon som förvärvas i ett EU-land
och som skall registreras och användas i ett annat:
– Om du köper en ny bil skall du betala moms i destinationslandet -
dvs. det land där bilen skall registreras. Om du köper en ny bil i ett
annat EU-land än destinationslandet, skall du alltså inte betala någon
moms vid inköpet. En bil som köps i ett annat EU-land betraktas som ny
om den är högst sex månader gammal eller har körts högst 6000 km.
– Om du köper en begagnad bil (dvs. en bil som är över sex månader
gammal och har körts över 6000 km), skall du betala momsen i det land
där du köper bilen.
Från den 1 januari 1993 gäller att destinationslandet inte under några
omständigheter kan kräva någon moms på personliga tillhörigheter som
en privatperson för in i det landet från ett annat EU-land i samband
med att han eller hon flyttar sin "normala hemvist" till
destinationslandet. Denna princip gäller också för motorfordon.
Andra skatter
Utöver momsen får medlemsstaterna också ta ut andra skatter och
avgifter på motorfordon, men bara under förutsättning att dessa
skatter inte leder till gränsformaliteter i handeln mellan
medlemsstater.
Medlemsstaterna har frihet att bevilja undantag för fordon som flyttas
från en medlemsstat till en annan på grund av att ägaren ändrar sin
"normala hemvist".
Skatter och avgifter i Tyskland
Moms
Momsen vid bilinköp i Tyskland är 16 %.
Övriga skatter
Om du bor i Tyskland skall du utöver momsen betala följande skatter:
- En registreringsavgift på 25,60 Euro.
- En fordonsskatt, som beror på motorns cylindervolym skall betalas
med jämna intervall.
Byte av bosättningsort
Moms
Om du flyttar till Tyskland behöver du inte betala någon moms vid
ankomsten.
Befrielse från andra skatter
Ca 600 lokala skattemyndigheter har beslutskompetens.
Praktiska formaliteter och användbara adresser
Innan du registrerar och beskattar ett fordon i Tyskland kan du få
upplysningar från landets skattemyndigheter om de regler som gäller
för ditt fordon och vilka åtgärder eller formaliteter som måste
vidtas. Fordonsskatten tillfaller de 16 tyska delstaterna. Det finns ca 600
behöriga lokala skattemyndigheter (»Finanzämter«).
Innan din bil inregistreras kommer myndigheterna att kontrollera att
den motsvarar de tekniska föreskrifterna (s.k. typgodkännande). Om din
bil är begagnad kan myndigheterna likaså låta undersöka i vilket skick
den är (den egentliga kontrollbesiktningen).
Registreringsförfarandet är inte detsamma i alla EU-länder. De
förfaranden som tillämpas och de handlingar som krävs varierar från
land till land. De åtgärder som du måste vidta för att din bil ska bli
inregistrerad måste emellertid följa vissa principer som är ett
resultat av gemenskapslagstiftningen.
Flyttning
Om du flyttar till en annan medlemsstat, ska du låta inregistrera din
bil i landet snarast möjligt efter ankomsten och under alla
omständigheter inom sex månader efter flyttningen. Några svårigheter
bör inte uppstå i samband med inregistreringen om föreskrivna
förfaranden följs.
Typgodkännande
Förfarandet med typgodkännande ger myndigheterna en möjlighet att
kontrollera att ett fordon uppfyller tekniska specifikationer, t.ex.
de säkerhetsnormer som lagen föreskriver. För typgodkända fordon
utfärdas ett typintyg (Certificat de conformité).
Sedan den 1 januari 1996 är förfarandet för typgodkännande
harmoniserat, EG-typgodkännande, i hela gemenskapen beträffande
personbilar dvs. sådana som förutom förarplatsen har högst åtta
platser. I vissa speciella fall förekommer dock nationella förfaranden
för typgodkännande.
För att få reda på om ditt fordon har fått ett EG-typgodkännande eller
ett nationellt godkännande kan du ta del av fordonshandlingarna eller
kontakta tillverkaren.
Om din bil är av en sådan modell som erhållit EG-typgodkännande är det
tillhörande typintyget, som utfärdats av tillverkaren, giltigt i hela
gemenskapen och de nationella myndigheterna måste godta det.
Om din bil har nationellt godkännande, kan myndigheterna i det land
där begäran om inregistrering görs vägra att godkänna fordonets
nationella typintyg endast om å ena sidan skälen till vägran anges
vara skydd av säkerheten eller miljön och å andra sidan om vägran är
vederbörligen motiverad. Om ditt fordon har tekniska specifikationer
som avviker från dem som föreskrivs i de nationella bestämmelserna i
det land där du vill låta inregistrera bilen är detta i sig inte ett
tillräckligt skäl för att vägra typgodkänna och inregistrera den.
I alla händelser får det förfarande för typkontroll som du kan tvingas
genomgå inte leda till orimliga dröjsmål eller omåttliga kostnader och
inte heller ha som mål att ta fram upplysningar som redan förekommer i
de handlingar som du har.
Kontrollbesiktning av ditt fordon
Kontrollbesiktningen är till för att ta reda på i vilket skick din bil
befinner sig.
Myndigheterna i det land som du flyttar till kan kräva att få
kontrollera underhållet av din bil genom att underkasta den
kontrollbesiktning.
Med stöd av gemenskapsrätten kan en sådan kontroll krävas för ett
importerat fordon endast om den också krävs för inhemska fordon.
Dessutom får villkoren vid denna kontroll inte vara strängare för
importerade fordon än för sådana av nationellt ursprung.
Förfaranden vid inregistrering
Eftersom inregistreringen inte är harmoniserad inom Europeiska
unionen, får varje medlemsstat upprätta en lista över eventuella
ytterligare handlingar som ska företes då bilen inregistreras. Dessa
handlingar får inte innehålla samma upplysningar som eventuellt redan
förekom i dem som lämnades in vid den tekniska kontrollen eller vid
typgodkännandekontrollen.
Formaliteter och behöriga myndigheter i Tyskland
Teknisk kontroll
Kontroller utförs i enlighet med tysk lag (se bilaga VIII i
Straßenverkehrszulassungsverordnung) av alla TÜV- eller Dekra-
kontrollanläggningar samt av erkända kontrollorganisationers
anläggningar. Kontroll av avgasutsläpp utförs enligt bilaga VIIIa i
Straßenverkehrszulassungsverordnung av samma kontrollanläggningar samt
av sådana verkstäder som har särskilt tillstånd till detta.
Upplysningar om den tekniska kontrollen kan du få från din lokala
registreringsmyndighet.
Handlingar som skall lämnas vid ansökan om registrering
Din kommun kan upplysa dig om vilka handlingar som krävs. Det rör sig
om åtminstone följande handlingar:
1. Nyttjandetillstånd.
2. Försäkringsbevis.
3. Köpehandlingar och/eller registreringsbevis för fordonet.
4. Om du inte har något registreringsbevis: ett intyg från
Kraftfahrt-Bundesamt som visar att fordonet varken är registrerat i
det centrala fordonsregistret eller är efterlyst.
Du kan få de formulär som krävs från den lokala
registreringsmyndigheten.
Nyttjandetillstånd
Information om huruvida du måste ansöka om nyttjandetillstånd för ditt
fordon kan du få från din lokala registreringsmyndighet (»Landratsamt/Zulassungsstelle«).
Uppehållstillstånd
Uppehållstillstånd skall sökas för vistelse på studieorten. I Tyskland direkt efter inresan hos utlänningsmyndigheten (»Ausländerbehörde/Ausländeramt«).
Till detta behövs pass, antagningsbevis från universitetet, utdrag ur straffregistret samt papper på att studiefinansieringen är ordnad.
Sjukvård
Du som studerar i Tyskland har givetvis rätt till sjukvårdsförmåner här. På universitet eller högskola ska Du visa upp ett intyg från försäkringskassan som visar att du tillhör svensk sjukförsäkring (blankett E 128). Då får Du ett intyg på att Du har samma rättigheter som tyskarna om Du skulle bli sjuk. Det här intyget ska Du visa upp på AOK (Allgemeine Ortskrankenkasse). De skickar ett »sjukkort« till Dig som Du användar vid läkarbesök.
Om du parallellt med studierna även arbetar, gäller det landets försäkring på samma sätt som för andra förvärvsarbetande här.
